Sexual Health Week 2020 - Tisdag

17.09.2020

Del två av Folkhälsomyndighetens definition av sexuell och reproduktiv hälsa är:

(Att) fritt få definiera sin egen sexualitet, inklusive sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck

Det ska vara fritt att definiera sin sexualitet, men vad innebär det? Det innebär rent faktiskt att ingen kan säga vilken sexualitet jag har, vilken läggning, könsidentitet eller könsuttryck. På sätt och vis har vi full frihet här, det är faktiskt ingen annan än vi själva som kan definiera det här, och vi har juridisk rätt att göra det. Däremot känner sig inte alla fria.

Det här skulle innebära att det finns en generell acceptans för olika sexualiteter, läggningar, könsidentitet och könsuttryck. Är det så? Jag vill påstå att det är väldigt blandat, men generellt sett, nej. Juridiskt är det bättre än det var för bara några år sedan: Samkönade par kan idag leva ihop och gifta sig, de kan skaffa barn som alla andra par. Transpersoner blir inte längre tvångssteriliserade inför sin könsbekräftande behandling och de har rätt att få den behandlingen. Så långt är det ju jättebra, men hur är det med attityder i samhället? Och hur är det med de som inte faller innanför normen av hur parbildning ska se ut, eller vill utöva sin sexualitet på sätt som inte är enligt norm? Jag skulle vilja säga att attityderna fortfarande är väldigt dömande gentemot de som inte faller in i normerna.

Transpersoner och bisexuella är fortsatt mer utsatta för våld och psykisk ohälsa än övriga. Det beror inte på juridik, utan på samhällets attityder. Man kan ju fråga sig varför just dessa grupper är mer utsatta, men jag vet inte om vi kommer få några vettiga svar. Ytterligare grupper blir helt osynliggjorda, exempelvis asexuella, polysexuella, bdsm-utövare, fetishister osv. Om man blir strukturellt osynliggjord är det svårt att känna sig fri att definiera sin sexualitet, eller vad tycker du?