Pride utan parad

04.08.2020

För ganska exakt ett år sedan satt jag i en paneldiskussion på Pride i Stockholm. Den handlade om varför BDSM behöver få synas, och många bra frågor ställdes under diskussionen som blev besvarade och ledde till fler bra frågor. Jag hade sällskap av flera andra psykologer och forskare inom psykologi som alla hade otroligt bra koll. Det jag tog med mig då var en glädje och stolthet i att få sprida den här kunskapen, och en sorg i att det fortfarande ska behövas.


I år har Pride fått vara digital och jag har inte varit engagerad alls, men skriver det här inlägget som mitt sätt att delta, om än något sent.

Det som inledde förra sommarens debatter var ett inlägg på ETCs sex- och samlevnadssida där det skrevs om BDSM mycket kortfattat, och som bemöttes med en rad fördomsfulla kommentarer på deras facebooksida. Jag kunde inte låta bli, utan med ett gäng fantastiska psykologer skrev jag ihop en debattartikel som publicerades kort efter i ETC. Det här ledde till en hätsk debatt mellan de som såg BDSM som ett sexuellt uttryck mellan samtyckande vuxna, och de som ansåg det vara rent kvinnoförtryck. Länkar till samtliga inlägg kan du hitta här.

Det jag önskar mest av allt vad gäller BDSM, och all sexualitet i förlängningen, är att vi inte ska behöva förklara vad det handlar om, eller försvara de som utövar det. Jag önskar att vi alla kunde få vara de vi är, älska de vi älskar och ha sex på det sätt som skänker oss njutning under entusiastiskt samtycke. Jag önskar att en människa kan få vara just det, människa, utan andra etiketter som låser in och förtrycker. Jag är den jag är.

Som ett inlägg i den alltjämt rådande debatten om BDSM har jag påbörjat en bok om det ihop med min make. Vi hade räknat med att kunna släppa den snart, men covid och livet har kommit i vägen. Förhoppningsvis kan vi få den klar under året, så håll utkik.

Nu önskar jag dig en härlig dag. Var stolt över den du är, du förtjänar det!